 |
| Ben har fullt upp.
theragblog.blogspot.com
|
Jag skrev förra
veckan bloggen Varför det inte är en konspiration att Fed medvetet eller omedvetet finansierar USA:s statsskuld! Jag argumenterade
för rubriken, men fördjupade inte diskussionen om varför kvantitativa lättnader
(QE) (sedeltryckning) inte fungerar. Därför återtar jag diskussionen idag.
Först vill jag bara nämna att jag inte brukar fokusera så
mycket på makro och politik. Men vi lever verkligen i en intensiv
makroekonomisk och politisk värld just nu. Där mycket stora, intressanta och
avgörande beslut klubbas igenom, i en takt som är svår att hänga med i för dem
alldra flesta. Jag tror tyvärr att risken är stor att vi kommer se tillbaka på
de senaste åren som år där politiker och tjänstemän fattade många kortsiktiga
och ibland idiotiska beslut.
Jag vill även passa på att ge en liten känga till svenska
ekonomijournalister. Under veckan som gått har jag mer och mer funderat på ett
citat från min föregående blogg. Ett citat som är från 60 Minutes där USA:s centralbankschef fullständigt blåljuger:
One
myth that’s out there is that what we’re doing is printing money. We’re not printing money." Ben
Bernanke, December, 2010
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men eftersom
jag ser mig som en realistiskt och långsiktig optimist väljer jag att skratta –
vill ni göra detsamma kan ni se följande klipp från The Daily Show, med Jon
Stewart.
Med anledning av ovanstående vill jag även passa på att
ge en liten känga till svenska ekonomijournalister. Här har vi troligtvis
världens mäktigaste tjänsteman som ljuger mitt framför ansiktet på oss. Alla
oberoende journalister borde gå igång på samtliga cylindrar – men icke!
Istället är det Jon Stewart – en komiker – som plockar upp den här nyheten och
beskriver den på ett oerhört bra sätt.
En intressant
frågeställningar är hur Ben kan vara så dum att han ljuger helt öppet?
Hela världen kan beskåda hans lögn?! Ben har läst på
Harvard och Standford – han måste väl vara en av världens smartaste ekonomer?
Jag och många med mig noterade hur uppenbart nervös och osäker Ben var under 60
Minutes intervjun. Det såg nästan ut som han var under pistolhot. Ben brukar se
lugn ut som en filbunke och prata med ett oerhört självförtroende – men inte
nu. Jag tror att han är helt eller delvis medveten om att Fed för folket bakom
ryggen. Ben vet att han kör sedelpressarna för fullt och innerst inne vet han
att detta inte kommer att fungera på lång sikt - därav all nervositet. Människor
som anställs av en institution likt Fed tenderar att förändras – inkorporeras i
en kultur där det råder brist på långsiktigt tänkande och brist på incitament
för att besluta om just långsiktiga beslut. Jag tror att detta har drabbat vår
kära Ben – en allvarlig DNA förändring helt enkelt.
 |
Obamanomics- Just Print Mo' Money
|
Om ingenting
annat fungerar – ja då kommer QE att fungera?
Fed:s resonemang med Ben i spetsen har hitintills varit
att om ingenting annat fungerar, ja då kommer kvantitativa lättnader att
fungera. Tänk om det hade varit så lätt. Frågan blir då varför inte Fed alltid trycker
pengar? Inflationen är ju tydligen så låg enligt Ben att det snarare är
deflation vi ska oroa oss för! Och eftersom Ben i teorin kan höja räntorna på
15 minuter (se 60 Minutes), så är framtida inflation ingenting att oroa sig
för. Vad bra, då borde Fed trycka så mycket pengar att en ekonomisk uppgång
bara måste blir tryggad, för att sedan höja räntorna och balansera inflation
och ekonomisk utveckling. Många keynesianer
tror uppenbarligen att detta kan fungera och som ni förstår så är
jag mer lagt åt den österrikiska skolan. Jag ska ge er två metaforer som jag
brukar använda för att beskriva skillnaden mellan keynesianska och österrikiska skolans syn på QE:
• Keynesianska skolan tror att USA:s ekonomi är som en rymdraket som astronaut Ben Bernanke kan
skjuta upp och med tillräckligt mycket nytryckta dollarsedlar i bränsletanken
tror Ben att farkosten kan komma in i en omloppsbana runt jorden och att
ekonomin därmed ska bli självgående. Hur återinträdet ska gå till väljer Fed
att hantera när det blir mer aktuellt – dvs. när inflationstendenserna blir
reella.
• Österrikiska skolans ekonomer står bara kvar på marken och skakar på huvudet. Ben är så desperat att han
har glömt att kolla om rymdraketen har en fullt fungerande motor (USA:s
ekonomi). Rymdraketen lyfter men exploderar innan utträdet ur atmosfären i form
av en inflationsbomb. Bränslet, pengarna, dollarna – ja de brinner upp och blir
värdelösa. Och motorn likaså. USA är tillbaka på ruta ett.
Ingen jämförelse
är helt rättvis, men jag tycker ovanstående ändå belyser olika ekonomers och
politikers synsätt på ett bra vis.
Vad säger då
sunda ekonomiska principer?
Det beror givetvis vem
du frågar, men jag ska beskriva hur jag ser på saken. Jag ska passa på att säga
att jag tycker alla ekonomiska skolor har
någonting vetigt att tillföra, men vissa har mer rätt än andra.
• Låga räntor. Billiga pengar. När du i princip kan låna pengar gratis under långa tidsperioder tenderar
tillgångsbubblor att skaps. Även allmänna obalanser skapas. USA:s viktigaste
styrränta, Fed Funds Rate är redan så lång den kan bli, vilket är ett målintervall
på 0 – 0,25 procent. Utöver detta försöker Fed artificiellt trycka ner
marknadsräntorna genom att köpa obligationer och skuldpapper (MBS:er), vilket
inte går speciellt bra (återkommer till det i en senare blogg).
Realräntan i USA är negativ, vilket innebär
att inflationen är större än räntan på kortsiktiga räntepapper. Detta
tillsammans med att Fed uttryckligen har en policy att hålla räntorna på
extremt låga nivåer under en överskådlig framtid skapar ett mycket svårt
problem, som är tyvärr är svårt att överblicka. Nämligen att incitamentet för
speciellt låg- och medelinkomsttagare att spara sin surt fördärvade pengar på
banken sjunker. Och vart går pengarna? Merparten går till konsumtion, vilket
inte bygger någon långsiktig ekonomisk tillväxt. När nettosparandet i samhället
är högt, så glömmer många att pengarna gör stor nytta på banken, även om de
bara ligger stilla på ett sparkonto. Dessa pengar lånar bankerna i sin tur ut
till företag de tror på som kan växa och skapa riktig ekonomisk och långsiktig
tillväxt. Och desto mer sparande, desto mindre systemrisker byggs upp i
ekonomin och desto bättre klarar landet av olika former av kriser – listan kan
göras lång.
Ännu en nackdel är att det bli så olönsamt att ha pengar
i USA, så att pengarna helt enkelt lämnar landet. Spararna blir less på nollräntor
och väljer helt enkelt att flytta pengarna utomlands. Troligtvis till Hong
Kong, Kina, Indien, Brasilien, Thailand eller liknande. Förflyttning sker
dessutom snabbare när en centralbank så tydligt säger att räntorna kommer vara
noll under överskådlig framtid. Och vet ni vilka pengar som flyr landet först?
Självklart är det de smarta pengarna, de mest effektiva pengarna, de pengar som
bidrar till mest investeringar och till mest ekonomisk tillväxt.
Med låga räntor under
långa tidsperioder blir det också svårt att bedöma de verkliga riskerna i
ekonomin. Investeringskalkyler tenderar att bli för optimistiska och det blir
allmänt svårt att bedöma risk. Vi vet ju alla hur viktigt det är att bedöma
risk?
Jag säger inte att det
är dåligt att räntorna är låga, men det finns gränser. För att kort sammanfatta
denna punkt så tenderar för låga räntor att
stimulera för mycket konsumtion, istället för investeringar.
• Devalvering. Fed använder även kvantitativa lättnader som
stimulans för exportföretagen, genom att dollar relativt andra valutor sjunker i
värde. För exportföretag innebär detta att det blir lättare att konkurrera med
pris istället för kvalité.
Ben säger att det är
bra att exportsektorn blir mer konkurrenskraftig globalt, men hur bra är det
egentligen? Visst är det bra om exporterade företag från USA säljer mer
produkter, men det måste väl finnas några nackdelar?
Det finns många
nackdelar, problemet är att alla nackdelar/kostnader är långsiktiga medans
fördelarna är kortsiktiga – vilket är en dröm för en politiker som vill tjäna
snabba politiska poäng. Först och främst så kommer ett lands valuta långsiktigt
att avspegla ett lands ekonomiska framgångar, så länge som fria marknadskrafter
tillåts råda. En valuta är som en landsfond. Går landet som helhet bra så
kommer fonden/valutan stiga i värde och tvärt om. Det här betyder att om landet
går dåligt så kommer efterfrågan på valutan vara låg och den sjunker i värde.
Exportföretagen gynnas och allmän ekonomisk tillväxt stimuleras. Problemet
uppstår när en centralbank tror att de vet bättre än marknaden, när de tror att
landet behöver stimuleras mer än marknadens genomsnittliga bedömning.
Det första som händer
är att redan vinstrika företag får extra vinstmedel, samtidigt som
omvandlingstrycket för dessa företag minskar. De behöver inte effektivisera sin
verksamhet lika mycket och kan lättare konkurrera med låga priser och tenderar
att samtidigt tumma på kvalité. Detta ger alltså mer kortsiktig lindring än
nödvändigt och företagens omvandlingstryck minskar mer än nödvändig – företagen
blir mindre effektiva än nödvändigt, vilket vi återigen vet är en nackdel för
långsiktig ekonomisk tillväxt.
En devalvering
försämrar även bytesförhållandet (terms of trade), eftersom importvaror blir
dyrare i förhållande till exportvarorna, vilket innebär att exportvolymerna
måste öka för att vi ska kunna betala för samma import.
Marknadsräntorna dras
upp. Inflation skaps när räntorna är låga och valutan svag. Arbetstagare vill bli
kompenserade för inflationen och en inflationsspiral riskerar att skapas. Allt
detta bromsar nyinvesteringar och nyföretagande. Denna utveckling tenderar att
ta sin tid, vilket återigen inte är en fördel när politiker och tjänstemän ska
leka gud med ekonomin.
Dessutom stiger i det
här fallet USA:s utlandsskuld i dollar, vilket innebär högre räntekostnader.
Exporten måste öka än mer för att täcka de högre räntekostnaderna.
I Sverige testade vi
att förbättra konkurrenskraften genom att devalvera på 1970- och 80-talet.
Resultaten blev endast kortsiktiga och ingen hållbar tillväxt skapades. Det var
först på 1990-talet när kronan började flytta fritt som grunden för en sund och
långsiktig ekonomisk tillväxt lades. Ekonomins funktionssätt förbättrades,
företag som inte var konkurrenskraftiga gick omkull, kapital och arbetskraft
lösgjordes och lönsamma investeringar skapades.
Det mesta handlar om
balans. Alla vet att för mycket av det goda är dåligt och där tenderar
politiker och tjänstemän att göra fel. De tror att de vet bättre än marknaden,
vilket brukar visa sig felaktigt gång på gång. Ändå lär de sig aldrig.
Politiker och tjänstemän ska fokusera på att förbättra ekonomins funktionssätt.
Att göra det enklare och mer lönsamt att spara, investera och driva företag.
Resten sköter marknaden.
Tangentbordet
och fingrarna glöder och det är dags att runda av. Känns som jag har mycket
osagt och återkommer därför till ämnet inom kort.
Avslutningsvis
bjuder jag på följande citat samt samma videoklipp som jag
rekommendera föra veckan:
”Devalvering är som att
kissa i byxorna, det värmer gott i början men sedan blir det obehagligt.” Marcus Wallenberg
Det här berör oss alla,
Glöm inte det,
Mikael
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar