Dammet har lagt sig efter bjudcirkusen – tyvärr

Dammet har efter den uppblossade debatten om bjudresor och andra förmåner har nu lagt sig. De praktiska konsekvenserna lyser med sin frånvaro och snart är dessa nyheter endast trist och förglömd historia. Politikerna missar en god möjlighet att införa ett transparent system, tillgängligt för alla - utan behov av skräddarsydda och exakta pekpinnar.

Det var för drygt två veckor sedan som Expressen avslöjade att moderaternas nya partisekreterare, Sofia Arkelsten, låtit sig bjudas på en resa av Shell. Shell betalade flygresor, hotellnätter och mat under vistelsen.  

Senare avslöjades S-ledaren Mona Sahlin. Sahlin och hennes son blev bjuden på gratis tennis under Stockholm Open.

Debatten har gått het om det var rätt eller fel av Arkelsten och Sahlin att acceptera dessa gratiserbjudanden. Personligen tycker jag det var rätt agerat och jag ser inte att någon av dem har påverkats på ett otillbörligt sätt. Debatten har dock varit mager, och diskussioner om verkliga lösningar på ett uppenbart problem med transparens och tillgänglighet har saknats.

Problemet är att risken för otillbörlig påverkan alltid finns och bedömningarna blir i hög grad subjektiva. Gränsdragningarna är mer eller mindre omöjliga, vilket många också påpekar. Detta försvårar möjligheten till objektivitet. När liknande politiska problem uppstår brukar det antingen resultera i överregleringen eller ingen reglering alls. Denna gång ser resultatet ut att bli det senare – riksdagspartierna vill inte ha gemensamma regler för bjudresor och andra förmåner.

Vilken lösning vill jag då se?

Jag vill inneföra ett transparent system där samtliga bjudresor och liknande förmåner redovisas. Redovisningen skall vara lättillgänglig för allmänheten och undantag från redovisning skall ej vara tillåtet. Systemet ska vara automatiserat i högsta möjliga grad och följande är exempel på vad som kan redovisas:

•   Namn på bjuden person

•   Partitillhörighet och Ansvarsområde

•   Datum/Tid

•   Bjudande part

•   Evenemangsbeskrivning eller liknande

•   Bjudna kostnader

•   Skattebetalarnas kostnader

•   Eventuella kommentarer

•   Kostnader för Systemet

Ytterligare uppgifter kan journalister och andra granskade parter sammanställa och utvärdera.

Med ett system likt ovanstående kan skräddarsydda pekpinnar utvikas i stor utsträckning. Hög transparens och tillgänglighet leder till en självreglering där byråkrati och korruption ofta minimeras.

Klarar politikerna inte att offentligöra ovanstående punkter, så kommer de med sunt förnuft att tacka nej till olämpliga erbjudanden. Som alltid kommer det finns undantag, eftersom inget system, regelverk eller policy är perfekt.

Alternativet är att sätta upp ett mycket stramt regelverk. Där bjudresor och andra förmåner är mer eller mindre förbjudna. Tack och lov är riksdagspartierna emot detta. För enligt mig skulle politikernas möjligheter till nya och utökade intryck och kunskaper försämras. Dialogen med näringslivet som vi trycker är dålig redan i dag – skulle försämras. En politiker ska, trots betalning, klara av att ta intryck från olika parter utan att påverkas på ett olämpligt sätt. Och återigen, två av dem bästa verktygen stavas transparens och tillgänglighet. Utan dessa verktyg gör vi politikerna en otjänst.

En del debattörer lyfter fram politikernas möjlighet till bidrag från Riksdagen. Bidraget är upp till 50 000 kronor per mandatperiod - för enskilda tjänsteresor utomlands. Det hävdas bland annat att det är en bra idé att ge politiker pengar för att slippa misstankar om mutbrott. Det ursprungliga problemet löser man, men samtidigt skapas fler problem och tveksamheter enligt mig.

Människan tenderar i stor utsträckning att söka bekräftelse på sina teorier. Det ligger i vår natur. Problemet är att objektiviteten och den kritiska analysen ofta är mycket bristfällig. Vi vill ha bekräftelse, inte motsägelsefulla motargument och fler frågetecken. Detta gäller inte minst politiker. Enligt mig växer detta problem med en hävstångseffekt om politiker kan få bidrag i sitt sökande efter bekräftelse. Dessutom tenderar pengar i form av bidrag att användas mindre effektivt, vilket i sig är ett problem. I praktiken innebär det här att politiker skulle använda skattebetalarnas pengar för att fara på resor som ytterligare kan bekräfta deras politiska uppfattningar. För många låter detta som ett ickeproblem. Men det är just därför det är ett problem – vi uppfattar inte vår naturliga brist på objektivitet.  

Självreglering

 (geekandpoke.typepad.com)

Jag vill även tillägga att en resa som betalas av skattebetalarna inte hindrar t ex. stora stygga Shell från att påverka berörda politiker. Skillnaden är att de slipper betala för resa och uppehälle.

Att Mona Sahlin tycker att det är djupt ansvarlöst av Sofia Arkelsten att bjudas på en studieresa av Shell och att Sahlin samtidigt säger att hon alltid tackar nej till bjudningar, visar på en svag självinsikt och ett oerhört sug efter billiga politiska poäng.

Man brukar säga att kultur alltid slår strategi. Om det stämmer så blir det svårt att uppnå en välmående kultur där bjudningar är tillåtet utan ett transparent och tillgängligt system. Vill vi återta Singapores första plats bland Transparency International’s minst korrupta länder, så måste vi agera nu. Och låt inte politikernas kortsiktiga behov av politiska poäng styra.

 Hälsningar,

Mikael