måndag 20 december 2010

USA:s desperata sedeltryckning kommer inte att fungera


Ben har fullt upp.
theragblog.blogspot.com

Jag skrev förra veckan bloggen Varför det inte är en konspiration att Fed medvetet eller omedvetet finansierar USA:s statsskuld! Jag argumenterade för rubriken, men fördjupade inte diskussionen om varför kvantitativa lättnader (QE) (sedeltryckning) inte fungerar. Därför återtar jag diskussionen idag.

Först vill jag bara nämna att jag inte brukar fokusera så mycket på makro och politik. Men vi lever verkligen i en intensiv makroekonomisk och politisk värld just nu. Där mycket stora, intressanta och avgörande beslut klubbas igenom, i en takt som är svår att hänga med i för dem alldra flesta. Jag tror tyvärr att risken är stor att vi kommer se tillbaka på de senaste åren som år där politiker och tjänstemän fattade många kortsiktiga och ibland idiotiska beslut.

Jag vill även passa på att ge en liten känga till svenska ekonomijournalister. Under veckan som gått har jag mer och mer funderat på ett citat från min föregående blogg. Ett citat som är från 60 Minutes där USA:s centralbankschef fullständigt blåljuger:

One myth that’s out there is that what we’re doing is printing money. We’re not printing money." Ben Bernanke, December, 2010

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men eftersom jag ser mig som en realistiskt och långsiktig optimist väljer jag att skratta – vill ni göra detsamma kan ni se följande klipp från The Daily Show, med Jon Stewart.

Med anledning av ovanstående vill jag även passa på att ge en liten känga till svenska ekonomijournalister. Här har vi troligtvis världens mäktigaste tjänsteman som ljuger mitt framför ansiktet på oss. Alla oberoende journalister borde gå igång på samtliga cylindrar – men icke! Istället är det Jon Stewart – en komiker – som plockar upp den här nyheten och beskriver den på ett oerhört bra sätt.

En intressant frågeställningar är hur Ben kan vara så dum att han ljuger helt öppet?

Hela världen kan beskåda hans lögn?! Ben har läst på Harvard och Standford – han måste väl vara en av världens smartaste ekonomer? Jag och många med mig noterade hur uppenbart nervös och osäker Ben var under 60 Minutes intervjun. Det såg nästan ut som han var under pistolhot. Ben brukar se lugn ut som en filbunke och prata med ett oerhört självförtroende – men inte nu. Jag tror att han är helt eller delvis medveten om att Fed för folket bakom ryggen. Ben vet att han kör sedelpressarna för fullt och innerst inne vet han att detta inte kommer att fungera på lång sikt - därav all nervositet. Människor som anställs av en institution likt Fed tenderar att förändras – inkorporeras i en kultur där det råder brist på långsiktigt tänkande och brist på incitament för att besluta om just långsiktiga beslut. Jag tror att detta har drabbat vår kära Ben – en allvarlig DNA förändring helt enkelt.

Obamanomics- Just Print Mo' Money
Om ingenting annat fungerar – ja då kommer QE att fungera?

Fed:s resonemang med Ben i spetsen har hitintills varit att om ingenting annat fungerar, ja då kommer kvantitativa lättnader att fungera. Tänk om det hade varit så lätt. Frågan blir då varför inte Fed alltid trycker pengar? Inflationen är ju tydligen så låg enligt Ben att det snarare är deflation vi ska oroa oss för! Och eftersom Ben i teorin kan höja räntorna på 15 minuter (se 60 Minutes), så är framtida inflation ingenting att oroa sig för. Vad bra, då borde Fed trycka så mycket pengar att en ekonomisk uppgång bara måste blir tryggad, för att sedan höja räntorna och balansera inflation och ekonomisk utveckling. Många keynesianer tror uppenbarligen att detta kan fungera och som ni förstår så är jag mer lagt åt den österrikiska skolan. Jag ska ge er två metaforer som jag brukar använda för att beskriva skillnaden mellan keynesianska och österrikiska skolans syn på QE:


   Keynesianska skolan tror att USA:s ekonomi är som en rymdraket som astronaut Ben Bernanke kan skjuta upp och med tillräckligt mycket nytryckta dollarsedlar i bränsletanken tror Ben att farkosten kan komma in i en omloppsbana runt jorden och att ekonomin därmed ska bli självgående. Hur återinträdet ska gå till väljer Fed att hantera när det blir mer aktuellt – dvs. när inflationstendenserna blir reella.

   Österrikiska skolans ekonomer står bara kvar på marken och skakar på huvudet. Ben är så desperat att han har glömt att kolla om rymdraketen har en fullt fungerande motor (USA:s ekonomi). Rymdraketen lyfter men exploderar innan utträdet ur atmosfären i form av en inflationsbomb. Bränslet, pengarna, dollarna – ja de brinner upp och blir värdelösa. Och motorn likaså. USA är tillbaka på ruta ett.

Ingen jämförelse är helt rättvis, men jag tycker ovanstående ändå belyser olika ekonomers och politikers synsätt på ett bra vis.

Vad säger då sunda ekonomiska principer?

Det beror givetvis vem du frågar, men jag ska beskriva hur jag ser på saken. Jag ska passa på att säga att jag tycker alla ekonomiska skolor har någonting vetigt att tillföra, men vissa har mer rätt än andra.

   Låga räntor. Billiga pengar. När du i princip kan låna pengar gratis under långa tidsperioder tenderar tillgångsbubblor att skaps. Även allmänna obalanser skapas. USA:s viktigaste styrränta, Fed Funds Rate är redan så lång den kan bli, vilket är ett målintervall på 0 – 0,25 procent. Utöver detta försöker Fed artificiellt trycka ner marknadsräntorna genom att köpa obligationer och skuldpapper (MBS:er), vilket inte går speciellt bra (återkommer till det i en senare blogg).

Realräntan i USA är negativ, vilket innebär att inflationen är större än räntan på kortsiktiga räntepapper. Detta tillsammans med att Fed uttryckligen har en policy att hålla räntorna på extremt låga nivåer under en överskådlig framtid skapar ett mycket svårt problem, som är tyvärr är svårt att överblicka. Nämligen att incitamentet för speciellt låg- och medelinkomsttagare att spara sin surt fördärvade pengar på banken sjunker. Och vart går pengarna? Merparten går till konsumtion, vilket inte bygger någon långsiktig ekonomisk tillväxt. När nettosparandet i samhället är högt, så glömmer många att pengarna gör stor nytta på banken, även om de bara ligger stilla på ett sparkonto. Dessa pengar lånar bankerna i sin tur ut till företag de tror på som kan växa och skapa riktig ekonomisk och långsiktig tillväxt. Och desto mer sparande, desto mindre systemrisker byggs upp i ekonomin och desto bättre klarar landet av olika former av kriser – listan kan göras lång.

Ännu en nackdel är att det bli så olönsamt att ha pengar i USA, så att pengarna helt enkelt lämnar landet. Spararna blir less på nollräntor och väljer helt enkelt att flytta pengarna utomlands. Troligtvis till Hong Kong, Kina, Indien, Brasilien, Thailand eller liknande. Förflyttning sker dessutom snabbare när en centralbank så tydligt säger att räntorna kommer vara noll under överskådlig framtid. Och vet ni vilka pengar som flyr landet först? Självklart är det de smarta pengarna, de mest effektiva pengarna, de pengar som bidrar till mest investeringar och till mest ekonomisk tillväxt.

Med låga räntor under långa tidsperioder blir det också svårt att bedöma de verkliga riskerna i ekonomin. Investeringskalkyler tenderar att bli för optimistiska och det blir allmänt svårt att bedöma risk. Vi vet ju alla hur viktigt det är att bedöma risk?

Jag säger inte att det är dåligt att räntorna är låga, men det finns gränser. För att kort sammanfatta denna punkt så tenderar för låga räntor att stimulera för mycket konsumtion, istället för investeringar.

   Devalvering. Fed använder även kvantitativa lättnader som stimulans för exportföretagen, genom att dollar relativt andra valutor sjunker i värde. För exportföretag innebär detta att det blir lättare att konkurrera med pris istället för kvalité.

Ben säger att det är bra att exportsektorn blir mer konkurrenskraftig globalt, men hur bra är det egentligen? Visst är det bra om exporterade företag från USA säljer mer produkter, men det måste väl finnas några nackdelar?

Det finns många nackdelar, problemet är att alla nackdelar/kostnader är långsiktiga medans fördelarna är kortsiktiga – vilket är en dröm för en politiker som vill tjäna snabba politiska poäng. Först och främst så kommer ett lands valuta långsiktigt att avspegla ett lands ekonomiska framgångar, så länge som fria marknadskrafter tillåts råda. En valuta är som en landsfond. Går landet som helhet bra så kommer fonden/valutan stiga i värde och tvärt om. Det här betyder att om landet går dåligt så kommer efterfrågan på valutan vara låg och den sjunker i värde. Exportföretagen gynnas och allmän ekonomisk tillväxt stimuleras. Problemet uppstår när en centralbank tror att de vet bättre än marknaden, när de tror att landet behöver stimuleras mer än marknadens genomsnittliga bedömning.

Det första som händer är att redan vinstrika företag får extra vinstmedel, samtidigt som omvandlingstrycket för dessa företag minskar. De behöver inte effektivisera sin verksamhet lika mycket och kan lättare konkurrera med låga priser och tenderar att samtidigt tumma på kvalité. Detta ger alltså mer kortsiktig lindring än nödvändigt och företagens omvandlingstryck minskar mer än nödvändig – företagen blir mindre effektiva än nödvändigt, vilket vi återigen vet är en nackdel för långsiktig ekonomisk tillväxt.

En devalvering försämrar även bytesförhållandet (terms of trade), eftersom importvaror blir dyrare i förhållande till exportvarorna, vilket innebär att exportvolymerna måste öka för att vi ska kunna betala för samma import.

Marknadsräntorna dras upp. Inflation skaps när räntorna är låga och valutan svag. Arbetstagare vill bli kompenserade för inflationen och en inflationsspiral riskerar att skapas. Allt detta bromsar nyinvesteringar och nyföretagande. Denna utveckling tenderar att ta sin tid, vilket återigen inte är en fördel när politiker och tjänstemän ska leka gud med ekonomin.

Dessutom stiger i det här fallet USA:s utlandsskuld i dollar, vilket innebär högre räntekostnader. Exporten måste öka än mer för att täcka de högre räntekostnaderna.

I Sverige testade vi att förbättra konkurrenskraften genom att devalvera på 1970- och 80-talet. Resultaten blev endast kortsiktiga och ingen hållbar tillväxt skapades. Det var först på 1990-talet när kronan började flytta fritt som grunden för en sund och långsiktig ekonomisk tillväxt lades. Ekonomins funktionssätt förbättrades, företag som inte var konkurrenskraftiga gick omkull, kapital och arbetskraft lösgjordes och lönsamma investeringar skapades.

Det mesta handlar om balans. Alla vet att för mycket av det goda är dåligt och där tenderar politiker och tjänstemän att göra fel. De tror att de vet bättre än marknaden, vilket brukar visa sig felaktigt gång på gång. Ändå lär de sig aldrig. Politiker och tjänstemän ska fokusera på att förbättra ekonomins funktionssätt. Att göra det enklare och mer lönsamt att spara, investera och driva företag. Resten sköter marknaden.

Tangentbordet och fingrarna glöder och det är dags att runda av. Känns som jag har mycket osagt och återkommer därför till ämnet inom kort.

Avslutningsvis bjuder jag på följande citat samt samma videoklipp som jag rekommendera föra veckan:

”Devalvering är som att kissa i byxorna, det värmer gott i början men sedan blir det obehagligt.” Marcus Wallenberg


Det här berör oss alla,
Glöm inte det,
Mikael

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar