USA:s desperata sedeltryckning kommer inte att fungera

Ben har fullt upp.

theragblog.blogspot.com

Jag skrev förra veckan bloggen Varför det inte är en konspiration att Fed medvetet eller omedvetet finansierar USA:s statsskuld! Jag argumenterade för rubriken, men fördjupade inte diskussionen om varför kvantitativa lättnader (QE) (sedeltryckning) inte fungerar. Därför återtar jag diskussionen idag.

Först vill jag bara nämna att jag inte brukar fokusera så mycket på makro och politik. Men vi lever verkligen i en intensiv makroekonomisk och politisk värld just nu. Där mycket stora, intressanta och avgörande beslut klubbas igenom, i en takt som är svår att hänga med i för dem alldra flesta. Jag tror tyvärr att risken är stor att vi kommer se tillbaka på de senaste åren som år där politiker och tjänstemän fattade många kortsiktiga och ibland idiotiska beslut.

Jag vill även passa på att ge en liten känga till svenska ekonomijournalister. Under veckan som gått har jag mer och mer funderat på ett citat från min föregående blogg. Ett citat som är från 60 Minutes där USA:s centralbankschef fullständigt blåljuger:

One myth that’s out there is that what we’re doing is printing money. We’re not printing money." Ben Bernanke, December, 2010

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men eftersom jag ser mig som en realistiskt och långsiktig optimist väljer jag att skratta – vill ni göra detsamma kan ni se följande klipp från The Daily Show, med Jon Stewart.

Med anledning av ovanstående vill jag även passa på att ge en liten känga till svenska ekonomijournalister. Här har vi troligtvis världens mäktigaste tjänsteman som ljuger mitt framför ansiktet på oss. Alla oberoende journalister borde gå igång på samtliga cylindrar – men icke! Istället är det Jon Stewart – en komiker – som plockar upp den här nyheten och beskriver den på ett oerhört bra sätt.

En intressant frågeställningar är hur Ben kan vara så dum att han ljuger helt öppet?

Hela världen kan beskåda hans lögn?! Ben har läst på Harvard och Standford – han måste väl vara en av världens smartaste ekonomer? Jag och många med mig noterade hur uppenbart nervös och osäker Ben var under 60 Minutes intervjun. Det såg nästan ut som han var under pistolhot. Ben brukar se lugn ut som en filbunke och prata med ett oerhört självförtroende – men inte nu. Jag tror att han är helt eller delvis medveten om att Fed för folket bakom ryggen. Ben vet att han kör sedelpressarna för fullt och innerst inne vet han att detta inte kommer att fungera på lång sikt - därav all nervositet. Människor som anställs av en institution likt Fed tenderar att förändras – inkorporeras i en kultur där det råder brist på långsiktigt tänkande och brist på incitament för att besluta om just långsiktiga beslut. Jag tror att detta har drabbat vår kära Ben – en allvarlig DNA förändring helt enkelt.

Obamanomics- Just Print Mo' Money

Om ingenting annat fungerar – ja då kommer QE att fungera?

Fed:s resonemang med Ben i spetsen har hitintills varit att om ingenting annat fungerar, ja då kommer kvantitativa lättnader att fungera. Tänk om det hade varit så lätt. Frågan blir då varför inte Fed alltid trycker pengar? Inflationen är ju tydligen så låg enligt Ben att det snarare är deflation vi ska oroa oss för! Och eftersom Ben i teorin kan höja räntorna på 15 minuter (se 60 Minutes), så är framtida inflation ingenting att oroa sig för. Vad bra, då borde Fed trycka så mycket pengar att en ekonomisk uppgång bara måste blir tryggad, för att sedan höja räntorna och balansera inflation och ekonomisk utveckling. Många keynesianer tror uppenbarligen att detta kan fungera och som ni förstår så är jag mer lagt åt den österrikiska skolan. Jag ska ge er två metaforer som jag brukar använda för att beskriva skillnaden mellan keynesianska och österrikiska skolans syn på QE:

•   Keynesianska skolan tror att USA:s ekonomi är som en rymdraket som astronaut Ben Bernanke kan skjuta upp och med tillräckligt mycket nytryckta dollarsedlar i bränsletanken tror Ben att farkosten kan komma in i en omloppsbana runt jorden och att ekonomin därmed ska bli självgående. Hur återinträdet ska gå till väljer Fed att hantera när det blir mer aktuellt – dvs. när inflationstendenserna blir reella.

•   Österrikiska skolans ekonomer står bara kvar på marken och skakar på huvudet. Ben är så desperat att han har glömt att kolla om rymdraketen har en fullt fungerande motor (USA:s ekonomi). Rymdraketen lyfter men exploderar innan utträdet ur atmosfären i form av en inflationsbomb. Bränslet, pengarna, dollarna – ja de brinner upp och blir värdelösa. Och motorn likaså. USA är tillbaka på ruta ett.

Ingen jämförelse är helt rättvis, men jag tycker ovanstående ändå belyser olika ekonomers och politikers synsätt på ett bra vis.

Vad säger då sunda ekonomiska principer?

Det beror givetvis vem du frågar, men jag ska beskriva hur jag ser på saken. Jag ska passa på att säga att jag tycker alla ekonomiska skolor har någonting vetigt att tillföra, men vissa har mer rätt än andra.

•   Låga räntor. Billiga pengar. När du i princip kan låna pengar gratis under långa tidsperioder tenderar tillgångsbubblor att skaps. Även allmänna obalanser skapas. USA:s viktigaste styrränta, Fed Funds Rate är redan så lång den kan bli, vilket är ett målintervall på 0 – 0,25 procent. Utöver detta försöker Fed artificiellt trycka ner marknadsräntorna genom att köpa obligationer och skuldpapper (MBS:er), vilket inte går speciellt bra (återkommer till det i en senare blogg).

Realräntan i USA är negativ, vilket innebär att inflationen är större än räntan på kortsiktiga räntepapper. Detta tillsammans med att Fed uttryckligen har en policy att hålla räntorna på extremt låga nivåer under en överskådlig framtid skapar ett mycket svårt problem, som är tyvärr är svårt att överblicka. Nämligen att incitamentet för speciellt låg- och medelinkomsttagare att spara sin surt fördärvade pengar på banken sjunker. Och vart går pengarna? Merparten går till konsumtion, vilket inte bygger någon långsiktig ekonomisk tillväxt. När nettosparandet i samhället är högt, så glömmer många att pengarna gör stor nytta på banken, även om de bara ligger stilla på ett sparkonto. Dessa pengar lånar bankerna i sin tur ut till företag de tror på som kan växa och skapa riktig ekonomisk och långsiktig tillväxt. Och desto mer sparande, desto mindre systemrisker byggs upp i ekonomin och desto bättre klarar landet av olika former av kriser – listan kan göras lång.

Ännu en nackdel är att det bli så olönsamt att ha pengar i USA, så att pengarna helt enkelt lämnar landet. Spararna blir less på nollräntor och väljer helt enkelt att flytta pengarna utomlands. Troligtvis till Hong Kong, Kina, Indien, Brasilien, Thailand eller liknande. Förflyttning sker dessutom snabbare när en centralbank så tydligt säger att räntorna kommer vara noll under överskådlig framtid. Och vet ni vilka pengar som flyr landet först? Självklart är det de smarta pengarna, de mest effektiva pengarna, de pengar som bidrar till mest investeringar och till mest ekonomisk tillväxt.

Med låga räntor under långa tidsperioder blir det också svårt att bedöma de verkliga riskerna i ekonomin. Investeringskalkyler tenderar att bli för optimistiska och det blir allmänt svårt att bedöma risk. Vi vet ju alla hur viktigt det är att bedöma risk?

Jag säger inte att det är dåligt att räntorna är låga, men det finns gränser. För att kort sammanfatta denna punkt så tenderar för låga räntor att stimulera för mycket konsumtion, istället för investeringar.

•   Devalvering. Fed använder även kvantitativa lättnader som stimulans för exportföretagen, genom att dollar relativt andra valutor sjunker i värde. För exportföretag innebär detta att det blir lättare att konkurrera med pris istället för kvalité.

Ben säger att det är bra att exportsektorn blir mer konkurrenskraftig globalt, men hur bra är det egentligen? Visst är det bra om exporterade företag från USA säljer mer produkter, men det måste väl finnas några nackdelar?

Det finns många nackdelar, problemet är att alla nackdelar/kostnader är långsiktiga medans fördelarna är kortsiktiga – vilket är en dröm för en politiker som vill tjäna snabba politiska poäng. Först och främst så kommer ett lands valuta långsiktigt att avspegla ett lands ekonomiska framgångar, så länge som fria marknadskrafter tillåts råda. En valuta är som en landsfond. Går landet som helhet bra så kommer fonden/valutan stiga i värde och tvärt om. Det här betyder att om landet går dåligt så kommer efterfrågan på valutan vara låg och den sjunker i värde. Exportföretagen gynnas och allmän ekonomisk tillväxt stimuleras. Problemet uppstår när en centralbank tror att de vet bättre än marknaden, när de tror att landet behöver stimuleras mer än marknadens genomsnittliga bedömning.

Det första som händer är att redan vinstrika företag får extra vinstmedel, samtidigt som omvandlingstrycket för dessa företag minskar. De behöver inte effektivisera sin verksamhet lika mycket och kan lättare konkurrera med låga priser och tenderar att samtidigt tumma på kvalité. Detta ger alltså mer kortsiktig lindring än nödvändigt och företagens omvandlingstryck minskar mer än nödvändig – företagen blir mindre effektiva än nödvändigt, vilket vi återigen vet är en nackdel för långsiktig ekonomisk tillväxt.

En devalvering försämrar även bytesförhållandet (terms of trade), eftersom importvaror blir dyrare i förhållande till exportvarorna, vilket innebär att exportvolymerna måste öka för att vi ska kunna betala för samma import.

Marknadsräntorna dras upp. Inflation skaps när räntorna är låga och valutan svag. Arbetstagare vill bli kompenserade för inflationen och en inflationsspiral riskerar att skapas. Allt detta bromsar nyinvesteringar och nyföretagande. Denna utveckling tenderar att ta sin tid, vilket återigen inte är en fördel när politiker och tjänstemän ska leka gud med ekonomin.

Dessutom stiger i det här fallet USA:s utlandsskuld i dollar, vilket innebär högre räntekostnader. Exporten måste öka än mer för att täcka de högre räntekostnaderna.

I Sverige testade vi att förbättra konkurrenskraften genom att devalvera på 1970- och 80-talet. Resultaten blev endast kortsiktiga och ingen hållbar tillväxt skapades. Det var först på 1990-talet när kronan började flytta fritt som grunden för en sund och långsiktig ekonomisk tillväxt lades. Ekonomins funktionssätt förbättrades, företag som inte var konkurrenskraftiga gick omkull, kapital och arbetskraft lösgjordes och lönsamma investeringar skapades.

Det mesta handlar om balans. Alla vet att för mycket av det goda är dåligt och där tenderar politiker och tjänstemän att göra fel. De tror att de vet bättre än marknaden, vilket brukar visa sig felaktigt gång på gång. Ändå lär de sig aldrig. Politiker och tjänstemän ska fokusera på att förbättra ekonomins funktionssätt. Att göra det enklare och mer lönsamt att spara, investera och driva företag. Resten sköter marknaden.

Tangentbordet och fingrarna glöder och det är dags att runda av. Känns som jag har mycket osagt och återkommer därför till ämnet inom kort.

Avslutningsvis bjuder jag på följande citat samt samma videoklipp som jag rekommendera föra veckan:

”Devalvering är som att kissa i byxorna, det värmer gott i början men sedan blir det obehagligt.” Marcus Wallenberg

Quantitative Easing Explained

Det här berör oss alla,

Glöm inte det,

Mikael

Varför det inte är en konspiration att FED medvetet eller omedvetet finansierar USA:s statsskuld!

USA:s centralbank annonserade i början av november att de kommer starta sedelpressarna igen, $600 miljarder i nya kvantitativa stimulanser (QE). Herregud säger jag bara! Och så sent som den 5 december deltog USA:s kära centralbankschef Ben Bernanke i programmet 60 Minutes och sade där klart och tydligt att det kan bli aktuellt med ytterligare sedeltryckning om inte denna omgång fungerar.

Politiker och tjänstemän är beundransvärt duktiga på att försöka med saker om och om igen, trots att det inte fungerar. QE1 fungerade inte, QE2 kommer inte att fungera, och nu nämns redan QE3.

Idag tänkte därför beskriva varför det inte längre kan anses vara en konspiration att Fed omedvetet eller medvetet finansierar USA:s enorma skuldberg.

Det verkar dessutom som Federal Reserve (Fed), Europeiska Centralbanken (ECB) och Bank of Japan (BoJ) tävlar om att genomföra dumdristiga och kortsiktiga beslut. Detsamma gäller många politiska beslut i dessa regioner/länder, men det återkommer jag till i en senare blogg.

Enligt mig behöver du inte vara en ekonomiprofessor för att förstå att kvantitativa lättnader inte kommer att fungera.  För hur kan det vara så enkelt som att bara trycka pengar så kommer problemen att lösa sig? Givetvis är det inte så enkelt. Att trycka nya pengar medför kostnader, inte nödvändigtvis på kort sikt, vilket dock bara förvärrar de långsiktiga konsekvenserna och samtidigt gör de mer svåröverskådliga. Alltså, fördelarna är få om ens några och kostnaderna är höga. Det är därför kvantitativa lättnader endast används som vår monetära världs sista verktyg, ett verktyg som endast bananrepubliker brukar använda. Ett verktyg som benämns som kvantitativa lättnader (QE) eller extra ordinära penningpolitiska lättnader i USA, men där det i praktiken är samma nytryckning av sedlar som Zimbabwe började men en gång i tiden. Skillnaden är möjligtvis syftet och storleken.

Varför QE Ben?

Enligt Ben Bernanke vill Fed genom QE stimulera ekonomin (lägre räntor), höja inflationen, minska arbetslösheten och öka bankernas utlåning.

Problemet är att när Fed tryckt nya pengar så har bara en liten del av pengarna kommit ut i den verkliga ekonomin, vilket måste ske om Feds officiella anledningar till QE ska ha en möjlighet att fungera. För oroväckande många tycks det därför vara logistik att Bernanke åter kickstartar sedelpressarna.

Var tar då alla nytryckta pengar vägen?

Excess Reservs of Depository Instuitutions

När Fed trycker digitala dollar och köper statspapper och lån av bankerna, så sätter bankerna av pengarna till deras överskottsreserver istället för att låna ut pengarna till företag och privatpersoner. Och det är inte lite pengar som bankerna har satt av till sina överskottsreserver, i nuläget är det runt 1 000 miljarder dollar – innan QE2. Var tror ni dessa överskottsreserver är deponerade?

De är deponerade hos Fed (se graf till höger)! Hur kan detta komma sig? Om Fed vill att pengarna ska ut i ekonomin, varför tillåter de bankerna att sätta av pengarna hos Fed?

Jo, på grund av den verkliga rädslan för inflation. Skulle dessa miljarder komma ut i ekonomin så skulle resultatet bli allvarlig inflation. Redan nu motsvarar reserverna nästan 10 % av USA:s BNP – det säger en del. När pengarna kommer ut i ekonomin samtidigt som du har samma mängd produktion av varor och tjänster blir resultatet inflation.

Om vi tittar djupare på Fed:s policy ser vi att de dels officiellt uppmanar bankerna att låna ut pengar till bankerna genom att artificiellt försöka pressa ner räntorna. Men samtidigt så ger Fed bankerna ett mycket bra incitament att dumpa pengarna hos Fed genom att erbjuda bankerna en riskfri ränta på 25 punkter. Bankerna kan alltså införskaffa överskottsreserver för räntor nära noll och sedan deponera pengarna hos Fed och därmed tjäna pengar helt riskfritt. Kostnaden står givetvis skattebetalarna för i längden, runt 2,5 miljarder dollar per år och i ökande. I ett normalt marknadsläge brukar aldrig Fed eller för den delen andra centralbanker betala ränta för deponeringar, men nu är det annorlunda.

Penning multiplikatorn kraschar?!

M1 Money Multiplier

Ett annat resultat av de kvantitativa lättnaderna och att bankerna bygger upp överskottsreserver hos Fed är att M1 multiplikatorn fullständigt kraschar. M1 multiplikatorn beskriver hur mycket penningmängden ökar för varje ny dollar som tillkommer i den monetära basen. Med andra ord hur mycket pengar som skaps i den verkliga ekonomin för varje dollar som Fed trycker. Det har till och med gått så långt idag, att Fed måste trycka mellan 1,1 till 1,2 dollar för att skapa 1 dollar i den verkliga ekonomin (i penningmängden, M1). Detta kan vi beskåda här i grafen till höger. Det ska bli mycket intressant att se vad som händer med denna graf när QE2 är slutfört. Som ni ser kraschar multiplikatorn samtidigt som Fed inleder QE1. Efter QE2 ganska det blir så att Fed måste trycka 2 dollar för att skapa 1 dollar?

Sammanfattning.

Fed trycker pengar och köper statspapper och bostadsrelaterade värdepapper. Köpen sker dessutom till en nivå som inte är marknadsmässig. Köpen måste alltså ske på en högre nivå än vad marknaden i nuläget är beredd att betala – visst låter det som en klok investering? Fed annonserar även i förväg när köpen ska ske, så de smarta privata bankerna kan förberedda sig för strategiska försäljningar av nämnda värdepapper. Bankerna får in pengar som de sedan riskfritt kan tjäna pengar på genom att deponera de hos Fed. Något förenklat, men så ser situationen tyvärr ut.

Nettoresultatet blir att centralbank endast hjälper USA att finansiera statsskulden, samtidigt som bankerna är glada eftersom de får en riktig gratis lunch. Om det här är medvetet eller ej lämnar jag osagt. Jag kan dock konstatera att om USA i framtiden får svårt att betala sina räntor och skulder, så kommer vi att lägga en stor del av skulden på Fed. Precis som vi gjorde efter subprime-bubblan och IT-bubblan. Fed har hjälp till att blåsa upp tillgångsbubblor förut och statistiken talar verkningen inte för att Bernanke kommer att göra rätt denna gång. Faktum är att det verkliga utfallet tenderar att bli motsatsen till vad Bernanke säger. Tyvärr är det här ingen konspiration. Hade Bernanke varit chef för ett företag, så hade han blivit sprakad för länge sen. Jag tycker det är ett under att han sitter kvar. 

Här är några av mina favoritcitat från Ben Bernanke:

"One myth that’s out there is that what we’re doing is printing money. We’re not printing money." December, 2010

"The Federal Reserve will not monetize the debt." Juni, 2009

"Housing markets are cooling a bit. Our expectation is that the decline in activity or the slowing in activity will be moderate, that house prices will probably continue to rise." Februari, 2006

"The Federal Reserve is not currently forecasting a recession." Januari, 2008

                                                                  

"We’ve never had a decline in house prices on a nationwide basis. So, what I think what is more likely is that house prices will slow, maybe stabilize, might slow consumption spending a bit. I don’t think it’s gonna drive the economy too far from its full employment path, though." Juli, 2005

Två månander före Fannie Mae and Freddie Mac kollapsade; "They will make it through the storm."

"The risk that the economy has entered a substantial downturn appears to have diminished over the past month or so." Juni, 2008

Hade du som många politiker fortfarande stått på knä och jublat över Bernankes teoretiska kunskaper?

Jag hoppas att vi kan få en diskussion om Fed:s agerande. För det påverkar hos alla. Jag utökar diskussion om penningpolitik och om Fed i nästa blogg.

Avslutningsvis rekommenderar stark följande YouTube klipp; Quantitative Easing Explained

Penningpolitiska hälsningar från,

Mikael

Dammet har lagt sig efter bjudcirkusen – tyvärr

Dammet har efter den uppblossade debatten om bjudresor och andra förmåner har nu lagt sig. De praktiska konsekvenserna lyser med sin frånvaro och snart är dessa nyheter endast trist och förglömd historia. Politikerna missar en god möjlighet att införa ett transparent system, tillgängligt för alla - utan behov av skräddarsydda och exakta pekpinnar.

Det var för drygt två veckor sedan som Expressen avslöjade att moderaternas nya partisekreterare, Sofia Arkelsten, låtit sig bjudas på en resa av Shell. Shell betalade flygresor, hotellnätter och mat under vistelsen.  

Senare avslöjades S-ledaren Mona Sahlin. Sahlin och hennes son blev bjuden på gratis tennis under Stockholm Open.

Debatten har gått het om det var rätt eller fel av Arkelsten och Sahlin att acceptera dessa gratiserbjudanden. Personligen tycker jag det var rätt agerat och jag ser inte att någon av dem har påverkats på ett otillbörligt sätt. Debatten har dock varit mager, och diskussioner om verkliga lösningar på ett uppenbart problem med transparens och tillgänglighet har saknats.

Problemet är att risken för otillbörlig påverkan alltid finns och bedömningarna blir i hög grad subjektiva. Gränsdragningarna är mer eller mindre omöjliga, vilket många också påpekar. Detta försvårar möjligheten till objektivitet. När liknande politiska problem uppstår brukar det antingen resultera i överregleringen eller ingen reglering alls. Denna gång ser resultatet ut att bli det senare – riksdagspartierna vill inte ha gemensamma regler för bjudresor och andra förmåner.

Vilken lösning vill jag då se?

Jag vill inneföra ett transparent system där samtliga bjudresor och liknande förmåner redovisas. Redovisningen skall vara lättillgänglig för allmänheten och undantag från redovisning skall ej vara tillåtet. Systemet ska vara automatiserat i högsta möjliga grad och följande är exempel på vad som kan redovisas:

•   Namn på bjuden person

•   Partitillhörighet och Ansvarsområde

•   Datum/Tid

•   Bjudande part

•   Evenemangsbeskrivning eller liknande

•   Bjudna kostnader

•   Skattebetalarnas kostnader

•   Eventuella kommentarer

•   Kostnader för Systemet

Ytterligare uppgifter kan journalister och andra granskade parter sammanställa och utvärdera.

Med ett system likt ovanstående kan skräddarsydda pekpinnar utvikas i stor utsträckning. Hög transparens och tillgänglighet leder till en självreglering där byråkrati och korruption ofta minimeras.

Klarar politikerna inte att offentligöra ovanstående punkter, så kommer de med sunt förnuft att tacka nej till olämpliga erbjudanden. Som alltid kommer det finns undantag, eftersom inget system, regelverk eller policy är perfekt.

Alternativet är att sätta upp ett mycket stramt regelverk. Där bjudresor och andra förmåner är mer eller mindre förbjudna. Tack och lov är riksdagspartierna emot detta. För enligt mig skulle politikernas möjligheter till nya och utökade intryck och kunskaper försämras. Dialogen med näringslivet som vi trycker är dålig redan i dag – skulle försämras. En politiker ska, trots betalning, klara av att ta intryck från olika parter utan att påverkas på ett olämpligt sätt. Och återigen, två av dem bästa verktygen stavas transparens och tillgänglighet. Utan dessa verktyg gör vi politikerna en otjänst.

En del debattörer lyfter fram politikernas möjlighet till bidrag från Riksdagen. Bidraget är upp till 50 000 kronor per mandatperiod - för enskilda tjänsteresor utomlands. Det hävdas bland annat att det är en bra idé att ge politiker pengar för att slippa misstankar om mutbrott. Det ursprungliga problemet löser man, men samtidigt skapas fler problem och tveksamheter enligt mig.

Människan tenderar i stor utsträckning att söka bekräftelse på sina teorier. Det ligger i vår natur. Problemet är att objektiviteten och den kritiska analysen ofta är mycket bristfällig. Vi vill ha bekräftelse, inte motsägelsefulla motargument och fler frågetecken. Detta gäller inte minst politiker. Enligt mig växer detta problem med en hävstångseffekt om politiker kan få bidrag i sitt sökande efter bekräftelse. Dessutom tenderar pengar i form av bidrag att användas mindre effektivt, vilket i sig är ett problem. I praktiken innebär det här att politiker skulle använda skattebetalarnas pengar för att fara på resor som ytterligare kan bekräfta deras politiska uppfattningar. För många låter detta som ett ickeproblem. Men det är just därför det är ett problem – vi uppfattar inte vår naturliga brist på objektivitet.  

Självreglering

 (geekandpoke.typepad.com)

Jag vill även tillägga att en resa som betalas av skattebetalarna inte hindrar t ex. stora stygga Shell från att påverka berörda politiker. Skillnaden är att de slipper betala för resa och uppehälle.

Att Mona Sahlin tycker att det är djupt ansvarlöst av Sofia Arkelsten att bjudas på en studieresa av Shell och att Sahlin samtidigt säger att hon alltid tackar nej till bjudningar, visar på en svag självinsikt och ett oerhört sug efter billiga politiska poäng.

Man brukar säga att kultur alltid slår strategi. Om det stämmer så blir det svårt att uppnå en välmående kultur där bjudningar är tillåtet utan ett transparent och tillgängligt system. Vill vi återta Singapores första plats bland Transparency International’s minst korrupta länder, så måste vi agera nu. Och låt inte politikernas kortsiktiga behov av politiska poäng styra.

 Hälsningar,

Mikael 

Think Different

För att riktigt lyckas i dagens hårt konkurrensutsatta värld krävs någonting extra. Det krävs nytänkande. Kanske är den mer korrekta benämningen oliktänkande? Oliktänkande är mer negativt laddat, men har trots allt ofta samma praktiska betydelse som nytänkande. Nytänkande krävs dock för att riktigt lyckas med investeringar, trading, företagande och mycket annat. Du leder om strömmen när andra följer den. Du vågar göra någonting som ingen annan tror på, samtidigt som du ändrar spelreglerna. Du vågar tänka annorlunda.

Många tycker att ovanstående resonemang är bra - att nytänkande bör uppmuntras. Tyvärr skiljer sig teorin och praktiken åt – som så många gånger förr. Det är lätt att ha en vision, men desto svårare att förverkliga den.

I praktiken ryggar många tillbaka för oliktänkande. Det blir lätt obehagligt. Gamla väl fungerande och trögrörliga strukturer tränger lätt undan oliktänkande. Det blir lättare så. Hierarkiska strukturer dämpar effektivt den enskilda individens inneboende drivkraft för utveckling och förbättring.  Straffet kommer ofta senare.  

Det slår mig hur ofta de mest framgångsrika och välmående företagen är de som hanterar och accepterar oliktänkande på bästa möjliga sätt. Dessa företag har ofta suddat ut de hierarkiska bromsklossarna och samtidigt byggt ett system där nytänkande för alla uppmuntras. Från lagerarbetaren till högsta chef och styrelse. Idéer tillåts sippra upp till toppen och avslås inte i första taget utan sund och gemensam diskussion.

Dessa inspirerande och oliktänkande kulturer är sannerligen inte lätta att implementera. Men kultur slår i längden strategi. Oliktänkande kulturer har möjligheten att skapa en positiv spiral av utveckling och effektivisering - som vi så väl behöver idag.

En annan sak som borde slå alla är att dessa företag aldrig skapas och drivs i offentlig regi. Det finns undantag som bekräftar regeln, men generellt så har ofta offentligt driva företag mindre nöjda kunder och anställda. Dessutom går ofta företagen med förlust, vilket gör ägarna (skattebetalarna) missnöjda. Anledningarna är många och för mig naturliga, men det får bli en senare diskussion.

Två av nutidens mest lyckade företag är Apple och Google. De har haft en fantastik utveckling de senaste 10 åren. Enligt mig är dessa förträffliga företag också de som är bäst på just oliktänkande. De anställda drivs av en till synes outtröttlig drivkraft att utveckla. Att förbättra. Att tänka nytt och att utmana gamla affärsmodeller och idéer – som med all säkerhet gör konkurrenterna sömnlösa om nätterna. Konkurrensen är mördande och bidrar oerhört till ett bättre och effektivare samhälle. Det råder till och med deflation i teknikbranschen idag. Produkterna blir billigare och bättre samtidigt som företagen tjänar mer pengar. Detta är resultatet av en hårt konkurrensutsatt bransch som troligtvis är de bästa på att hantera och nyttja oliktänkande.

Det är inte bara de anställda som är nöjda, utan ägarna är givetvis nöjda och än viktigare så är kunderna helnöjda. Och vi får inte glömma staten och skattebetalarna. Ett företag som Apple generar mer skatteintäkter och produktiva arbetstillfällen än vad statliga tjänstemän kan räkna till. Och Googles höga nettobidrag till samhället i form av effektiviserande, lönsamma, bra och kunskapsspridande tjänster är i någon mån ovärderliga. Jag vill inte nedvärdera tjänstemän, utan bara påminna er läsare om hur mycket företag som Apple och Google bidrar med – det är tyvärr allt för lätt att glömma.

Apple stod på konkurrensens rand mot slutet av 1990-talet. Men 1997 lanserades reklamkampanjen Think Different, som tillsammans med Steve Jobs återinträdde var en nystart som skulle utvecklas till den troligen största företagsvändning i historien. Think Different och självklart Steve Jobs bidrog starkt till den vansinnigt starka, kreativa och nytänkande kultur som omgärdar Apple idag. Kulturen har visat sig svårslagen och jag rekommenderar er starkt att se reklamfilmen och skriptet ser du här till höger.

Låt oss tänka nytt,

And don’t ignore the crazy ones,

Mikael

Innebörden av långsiktiga trender

MrPink lämnade en kommentar på Redeye efter mitt föregående blogginlägg; Förestående tjurrusning? (TA) – han skriver följande

”Om du backar och tittar bakåt 4 år! Får du då samma bullish-trend som du sett sedan i maj i år? Såg det här klippet som jag följde med intresse, men en stor dos skeptisim (inte min kopp te det här med TA).

http://www.youtube.com/user/PSAadmin#p/u/1/Kq_8kvZYyAQ

Han låter vettig, men bara den känslan är ju en varningssignal i sig ;) Makro styr idag helt mina björninvesteringar. (TA BEAR vid 1100-1200 nivån med minst tre lägre toppar inom kort).

Vad säger din chart om du backar 4 år? Fortfarande bullish /eller snackar han bullshit i inlägget?”

Jag är inte lika bullish om jag backar 4 år bakåt i tiden – det kan vi konstatera direkt. Men låt mig återkomma till det lite senare. Först vill jag kommentera videoklippet

•   Trend och tidsperspektiv. Betydelsen av att veta vilket tidsperspektiv som analyseras och hur det påverkar, eller snarare bör påverka ditt praktiska agerande är oerhört viktigt. I klippets inledning konstateras att den långsiktiga trenden är nedåtriktad - punkt slut. I teorin är resonemanget fullt logiskt, men problemet uppstår när teorin ska appliceras i verkligheten. Perfect Stock Alerts definition av långsiktig trend är mycket trögrörlig. Utan att studera fler videoklipp från de, så tolkar jag deras definition av långsiktig trend som att t ex Dow Jones måste etablera sig över 2007 års nivåer för att trenden skall anses uppåtriktad.

Okej, vilka praktiska implikationer kan denna långsiktiga-trend-definition få?

För en trader som tillämpar teknisk analys brukar den långsiktiga trenden ofta styra den grundläggande fokuseringen. Om tradern ska fokusera på att gå lång, alltså överlag analysera köp-case, eller om tradern ska gå kort, alltså mer aktivt leta efter blanknings-case. Detta resonemang grundar sig på uppfattningen att det är oklokt att gå emot den långsiktiga trenden, eftersom en långsiktig trend tenderar att bestå under längre perioder.

Om Perfect Stock Alert delar detta resonemang innebär det i praktiken att de bör leta efter blanknings-case, eller hålla sig borta från marknaden till respektive analysobjekt har passerat 2007 års nivåer. Vilket något hårddraget innebär att Perfect Stock Alert tjänade pengar under 2008, men får svårt att tjäna pengar om valt objekt söker sig upp till 2007 års nivåer. Så den mest relevanta frågan att ställa sig är om Perfect Stock Alert använder sin trögrörliga definition av långsiktig trend som grund för valet av köp-, sälj- och blanknings-case? Jag hoppas de inte gör det!

Om du som trader aktivt använder långsiktiga trender på över ett år blir dynamiken/flexibiliteten i din trading för begränsad enligt mig. Givetvis ska du komplettera med långsiktiga trender och andra långsiktiga verktyg för att addera ytterligare sannolikheter, men undvik att utgå från dem.

Min viktigaste definition på den långsiktiga trenden är MA200. Är MA200 stigande utgår jag från att trenden kommer att bestå tills motsatsen är bevisad - osv. Den här definitionen är också trögrörlig, men enligt min bedömning en mycket bra grund för trading. I praktiken hade du undvikigt hela nedgången 2008 och dessutom kommit in marknaden i mitten av 2009. Fortsätter OMX30 norrut mot tidigare toppar så kommer du vara med på resan. Och om en resa söderut påbörjas, så är min bedömning att MA200 vänder ned om OMX30 etablerar sig under 925. Det svåraste är att verkligen agera på en sådan signal.

Herren i videoklippet säger i princip att folk som argumenterar för att den långsiktiga trenden är uppåtriktad är ute och cyklar. Den är givetvis negativ – inget snack om saken – enligt honom! Det är denna åsikt som får mig att rygga tillbaka. Trenden sedan 2007 är negativ, det håller jag helt med om. Problemet är att han enligt mig tycks missuppfatta vilken trend som är av störst praktiskt betydelse. I teorin kan du argumentera för att en längre trend är av större betydelse än en kortare. Och därmed skulle min definition vara underordnad Perfect Stock Alerts. Problemet är att trenden är stigande sedan 2002, konsoliderande sedan år 2000 och uppåtriktad sedan 1990-talet. Vilken trend är egentligen viktigast?

Återigen, lägger du för stort vikt vid en riktigt långsiktig trend minskar dynamiken. Den tekniska analysens praktiska funktionssätt och potential försämras dessutom. En hårddragen liknelse kan göras med ett företag:

Ett rationellt företag vill börja investera senast när ekonomin har börjat återhämta sig (sammanfaller väl med vändning för MA200, OMX30). Den försiktiga och inte fullt lika rationella företagaren väntar till högkonjunktur råder innan några investeringar görs (när OMX30 befinner sig vid tidigare toppar – stigande trend enligt Perfect Stock Alert).

•   Överköpta nivåer. Senare i klippet argumenterar han för att Dow Jones är överköpt och att det endast finns ett lite utrymme för vidare uppgång. På den här punkten ligger han ganska när min egen uppfattning. Problemet är att ingenting är ”pretty simple, pritty easy – ”the chart never lies”. Grafen ljuger aldrig i efterhand, men innan du har facit i hand är sannolikheten stor att du missat eller ignorerat viktig information.

Herren argumenterar för att volymen har varit svag och inte bekräftat de uppåtgående trendrörelserna. Helt rätt. Detta är ofta ett varningstecken på att en trendrörelse är falsk, eller svag. Men för ovanlighetens skull finns det ett relativt starkt motargument.

Under maj skrämdes många (speciellt amerikanska investerare) bort från aktiemarknaden i samband med flash crash:en. Och många investeraren har bara delvis återfått sitt förtroende, vilket innebär lägre volymer. Detta innebär sin tur att det finns en del investerare som kan ge sig in i leken igen. Denna faktor kan resultera i en snabbt stigande börs – trots överköpta nivåer. Låg volym är inte alltid negativt, utan kan innebära att det finns potential kvar.

USA-börserna är dock överköpta och den kortsiktiga fallhöjden är större än potentialen på uppsidan. Risk skall alltså allt annat lika reduceras.   

Killen på Perfect Stock Alert pratar definitivt inte bullshit, men jag hoppas han håller koll på definitionernas verkliga inflyttande över praktiken. Jag får en känsla av att killens affärer är ganska kortsiktiga. Då minskar de långsiktiga trendernas betydelse drastiskt.

Låt mig kort återkomma till 4+ års perspektivet

För mig är inte det faktum att börsen har gått ned sedan 2007 speciellt intressant. Utan varför vi mer eller mindre har konsoliderat sedan år 2000 och om den utvecklingen kommer att fortsätta? Att teknisk analysera detta är ingenting som jag som prioriterar eller rekommenderar. Du får ut väldigt lite och högst osäker information – att notera olika långsiktiga extremlägen är dock alltid bra. Men här är fundamentala och makroekonomiska analyser annars överlägsna, även om de också de innehåller stora portioner med osäkerhet och antaganden.

Ibland lurar vi oss själva. Teori
och praktik hör inte alltid ihop.

Jag hoppas att börsen fortsätter att långsiktigt konsolidera i 5-10 år till. Det låter trist, men jag tror det är nödvändigt. Det finns så mycket obalans, giftiga och stora skulder som behöver reduceras. Och detta tar tid. Västvärlden har under många årtionden bygg upp ett skuldberg som inte är långtsiktigt hållbart. Vi måste ta den nödväntiga medicinen och kanske några mindre operationer. Just för att undvika större och smärtsammare operationer senare. Vi kan blåsa på och passera konsolideringsintervallet relativt snart, men det ska mycket till för den vägen ska vara hållbar. Vi lurar bara oss själva och reducerar framtida tillväxt. Det långsiktigt bästa är att hoppas på en tråkig börs. Tyvärr bedömer jag risken som större att ekonomierna kommer överraska på uppsidan för att därefter åka på en större baksmälla. Historien talar sitt tydliga språk!

Hoppas du är nöjd med svaret MrPink. Jag rekommenderar er avslutningsvis att läsa kommentarssvaret (skrolla ner) till Your-Therapist något icke ödmjuka kommentar angående TA.

Tänk långsiktigt,

Mikael

Förestående tjurrusning? (TA)

Det var nu 5 månader sedan jag senast kommenterade börsutvecklingen ur ett tekniskt perspektiv och det är därför läge för en uppföljning.

Blogginlägget riktas mot personer med grundläggande kunskaper inom teknisk analys.

Inlägget jag skrev den 10:e maj har visat sig stämma väl överens med det verkliga utfallet. Det prognostiserade tidsperspektivet var 1-5 månader, vilket i praktiken innebar att analysen bedömdes som relevant och mest trolig i detta perspektiv. Perspektivet är nu passerat.

En av de viktigaste nycklarna inom TA är som jag tidigare pratat om att fokusera på risk. Och att positionera sig därefter. Sjunker potentialen i ett definierat tidsperspektiv i förhållande till risken, så ska exponeringen reduceras gentemot objektet (OMX30 i detta fall). Men det är lättare sagt än gjort, men är trots allt en betydande brist för många som försöker handla kortsiktigt.

OMX30 sedan maj

I maj löd bedömning att OMX30 troligtvis inte skulle etablera sig över 1078 under de kommande 1-5 månaderna och därav bedömes potentialen som låg i förhållande till risken (R/R) när OMX30 närmade sig 1078. På nedsidan bedömdes de primära stöden 986, 977 och 925 som viktiga. R/R-kvoten bedömdes som god redan vid 986 och som mycket god vid 925. Sammantaget var bedömningen en konsolidering mellan 977 och 1078, alternativt med 925 som primärt stöd. R/R bedömdes även mycket fördelaktigt vid +/- 3 procent från MA200. Prognosen blev som sagt lyckad och en graf över utvecklingen sedan maj finns här finns i marginalen. Detta är nu historik och mindre intressant, låt oss gå vidare.

Sekundär och tertiär bedömning av OMX30

OMX30 har sedan den 25 augusti presterat en uppgång till som mest 1101 (30 sep). Börsen blev under perioden överköpt enligt verktyg (verktygsgruppen momentumindikator/oscillator) som RSI(14), StoS, StoF, vilket allt annat lika säger att risken ökade väsentligt. Verktygsvärdena har dock sjunkit tillbaka och visar inte längre på överköpta nivåer. Dessa verktyg indikerat att en rekyl är inledd, även om prisgrafen (OMX30) endast har sjunkit marginellt.

OMX30 + en del verktyg

Nu adderar vi några grundläggande sannolikheter för att hantera risk i ett tertiärt till sekundärt perspektiv (3 dagar till 12 veckor), där det sekundära perspektivet är av större vikt. För att bildligt få en uppfattning om nedanstående se grafen i marginalen.

Vid rekyl från dagens nivå

•   MA200 befinner sig vid 1012 och OMX30 bedöms ha goda sannolikheter att finna stöd i närheten av MA200. En primär trendlinje är etablerad sedan den 25 augusti och ligger i paritet med MA200. Dessutom är ett primärt stöd etablerat vid 1014. Dessa tre primära verktyg ger oss en mycket god R/R om OMX30 rekylerar mot 1014.

     Notera att verktygen är av primär karaktär, men kan likväl användas för att bedöma R/R i ett tertiärt till sekundärt perspektiv. Jag ska även passa på att säga att ingen faktiskt R/R-kvot kommer beräknas. Det finns två huvudanledningar. En komplett R/R-kvot kan likställas med en blind köp- och/eller säljrekommendation – vilket jag är emot. Detta eftersom min prognos/analys kan fallera efter 1 vecka på grund av ny information eller felbedömningar. Risken är då att personer blint har följt mina råd utan eftertanke och då finns inte jag där för en reviderad syn. Det är även för tidskrävande att i skrift kommunicera en fullständig uträkning av R/R-kvoten och med dess tillhörande kommentarer.

•   Primära stöd. I nuläget finns fyra intressanta primära stöd. Närmast är 1077 som i nuläget agerar stöd. Min bedömning är att en tertiär rekyl är inledd om OMX30 stänger under 1072 (säkerhetsmarginal). OMX30 har inte stängt under 1072 sedan den 10 september.

   Denna kortsiktiga rekyl kan snabbt ta oss ner till 1014 där börsen möter upp med tidigare nämnt primärt stöd (1014). Vid denna nivå bedöms R/R-kvoten som mycket fördelaktig.

   Utökas rekylen ytterligare bedöms R/R kvoten som än mer fördelaktig vid 982 och 925. Beroende på rörelsens hastighet och efterföljande utseende kan denna utökade rekyl tyvärr vara ett första tecken på en förestående primär trendvändning, men det får jag lov att återkomma till i sådana fall. Däremot så ligger bedömning från maj-analysen kvar; att om OMX30 etablerar sig under 925, så har marknaden börjat prisa in den traditionella definitionen av en double-dip. Då blir det med stor sannolikhet en hel del härliga svängningar.

   Den traditionella definitionen av en recession är två efterföljande kvartal med negativ tillväxt, vilket skulle resultera i en double-dip. Enligt mig befinner sig stora delar av världen fortfarande i en recession. Jag vill se GDP/capita överstiga tidigare toppnivåer innan jag säger att en recession är över.

•   En sekundär trendkanal är bildad sedan den 31 augusti. Trendkanalen möter snart upp med det primära stödet vid 1072, vilket ger en ökad sannolikhet för att stödet vid 1072 håller. Bryter däremot OMX30 igenom kanalgolvet öppnas vägen upp för en större rekyl. Det nedre bollingerbandet befinner sig dessutom i paritet med trendkanelens golv, vilket ytterligare förstärker betydelsen av trendkanalen och stödet (1072). Dessa tre verktyg indikerar också att OMX30 snabbt närmar sig ett vägval. Antingen ytterligare uppgång eller en rekyl.

•   RSI(14)=44 närmar sig översålda nivåer. RSI(14) tenderar att vända vid 30 och den lägsta noteringen skrivs till 24 (sedan börsen bottnade ut 2009). Detta innebär i praktiken att du adderar en god sannolikhet i ett tertiärt till sekundärt perspektiv om RSI(14) noteras <40 ungefär. Brasklappen i nuläget är att en bra prissignal saknas, vilket innebär att OMX30 bara har rekylerat runt -2,4 % från årshögsta – trots att RSI(14) gått från 88 till 44. En riktigt bra signal kan dock uppstå om börsen inleder en större rekyl ner mot 1014. Då kommer RSI(14) att med största sannolikhet noteras vid 30.

•   StoS(%K14)=39 sjunker relativt snabbt. StoS tenderar att vända vid noteringar under 20 och befinner sig sällan under 20 i speciellt många dagar. Vid notering under 20 adderas alltså en sannolikhet till en tillfällig botten i OMX30. Noteras StoS under 20 mer än 3 dagar förbättras sannolikheten än mer.

   StoF(%K14)=10. Under 20. Samma resonemang som ovan. Skillnaden är att StoF är mer snabbrörlig och därav ett mer kortsiktigt verktyg än StoS. StoF visar alltså redan att OMX30 är översålt, men en bra prissignal saknas fortfarande. Noteras StoF under 20 i tre dagar ökar sannolikheter för att börsen ska vända ordentligt.

Utan att fördjupa mig mer kan jag konstatera att det finns ett antal verktyg som indikerar att börsen kortsiktigt kommer att hålla sig över 1077. Så länge inte börsen stänger under 1072, vilket den dock ser ut att göra idag. Då ökar sannolikheten för att vi får en större rekyl som tar oss ner mot 1014, vilket i ett sekundärt perspektiv bedöms vara en nivå där R/R-kvoten är mycket god. Ytterligare nedgång kan ske, men är mindre trolig.

Uppsidan ?

•   Nästa primära motstånd finns enligt mig vid 1137, vilket innebär en uppgång på runt 6 procent från dagens nivåer (1070). Risken ökar väsentlig när OMX30 närmar sig 1137. Speciellt om uppgången sker i ett tertiärt perspektiv (3d-3v.). Jag bedömer dock sannolikheten som god att vi innan nyår (sekundärt perspektiv) har varit och nosat och vänt vid 1137. Skulle OMX30 etablera sig över 1137 ökar riskerna givetvis ännu mer och börsens känslighet lär bli betydande.

•   RSI(14), StoS, StoF ger bra vägledning. Noteras RSI(14) > 70, StoS och StoF över 80, samtidigt som OMX30 närmar sig 1137, är riskerna mycket höga i ett kortsiktigt perspektiv. Därpå följande rekyl bedöms dock som mycket intressant.

•   MACD=9. MACD är en mer långsiktig momentumindikator. Detta verktyg kan berätta en hel del för oss. Om OMX30:s uppgångs fortsätter och MACD noteras över 20, bedöms börsen vara relativt kraftigt överköpt i ett tertiärt till sekundärt perspektiv. R/R-kvoten blir alltså (allt annat lika) sämre. MACD har dock inte noterats över 20 sedan sommaren 2009, vilket kan tolkas som att sentimentet på börsen skulle vara mer positivt än på länge. Detta höjer risken, men gör samtidigt rekyler än mer intressanta. Så håll koll på MACD.

Sammanfattning

OMX30 bedöms under de tre närmaste månaderna noteras i ett intervall mellan 1014 och 1137, men en dragning uppåt. Alternativt kan intervallet sträcka sig ända ner till 925. Men söker sig börsen ner till 925 så har troligtvis mycket värdefull information tillkommit som gör dagens analys inaktuell. Etablerar sig börsen under 925, så bedöms den långsiktigt stigande trenden (MA200) bli fallande – en double-dip prisas in. Sannolikheten för en etablering över 1137 innan nyår bedöms som låg. Sker det mot förmodan så bedöms R/R-kvoten vara mycket ofördelaktig. Vi konstatera därför att ingen tjurrusning är trolig innan nyår.

Kom ihåg att bilda er en egen uppfattning. Teknisk analys är inte magi utan ett bra verktyg för att hantera risk.

Slutligen. Jag brukar öka mängden pessimistisk nyhetskonsumtion när börssentimentet är gott. Därför ska jag varmt rekommendera en förläsning av Peter Schiff, president of Euro Pacific Capital. En mycket duktig ekonom och kapitalist som jag hyser stor respekt för.

Peter Schiff Mortgage Bankers Speech (November 13, 2009)

Besök gärna hans YouTube-kanal också.

Tekniska Börshälsningar,

Mikael