EMU - Europas strategi till framgång?

Denna blogg är en fortsättning på min föregående blogg ”Upplever vi nu början till slutet på EMU-projektet?”. Läs med fördel den bloggen först.

Idag ska jag försöka svara på en del av några oerhört komplexa men mycket intressanta frågor som kommer påverka Europas långsiktiga konkurrenskraft och levnadsstandard i allmänhet och EMU:s dito i synnerhet.

    Jag nämnde i föregående blogg att politiker i Sverige sällan lyfter fram de grundlägganden ekonomiska argumenten och de praktiska konsekvenserna av en valutaunion. Nu vill jag även tillägga att den svenska ekonomipressen ur ett internationellt perspektiv är dålig på detta! Av den anledningen ska jag försöka angripa nedanstående frågor och den aktuella debatten ur ett så nyanserat och kunskapsbaserat perspektiv som möjligt. Följande frågor kan formuleras på många olika sätt, jag väljer att formulera de enligt följande:     

•   Vilken roll spelar Grekland i denna dramatiska kris? Och hur kunde det bli så illa?

•   Kommer EMU att bestå? Bör EMU bestå? Hur kommer EMU att se ut i framtiden?

•   Är EMU den rätta vägen till ett långsiktigt konkurrenskraftigt Europa?

Grekland är i dag EMU:s sorgebarn nummer ett. Jag väljer därför att fokusera mycket på Grekland, även om resonemanget går att använda på andra EMU-länder som bland annat Portugal och Spanien – dock i en mindre skala.

Den absolut största och tyvärr den mest diffusa anledningen till Greklands problem grundar sig i människan natur och psykologi. Människan är ett flockdjur med en grundmurad överlevnadsinstinkt. Människan har under sin relativt korta period i ett modernt samhälle försökt lära sig att fatta mer och mer långsiktiga beslut, som ska gynna samhället på låt oss säga minst 10 års sikt (du känner nog igen dig även i privatlivet?). Problemet aktualiseras när t ex politiker som sitter valda på 4 år ska fatta ekonomiska beslut som de vet inte kommer ge någon mätbar effekt under mandatperioden. I Greklands fall måste nu politikerna besluta om åtgärder som drastiskt kommer försämra Grekernas levnadsstandard på kort sikt, men som samtidigt ska bygga förutsättningar för ett bättre samhälle på långsikt.

    Enligt ovanstående resonemang bör alltså Grekland (och givetvis alla människor) bli bättre på att fatta långsiktiga beslut. Det finns tyvärr ingen enkelt lösning, men i grunden så måste samhället byggas utifrån långsiktiga principer som baseras på kunskap. För det verkar ofta vara allmänt ökade kunskaper och insikter hos befolkningen som bryter en negativ spiral av kortsiktiga beslut!

Sen har vi flockmentaliteten som måste hanteras på rätt sätt. Den negativa sidan är att den enskilda individen tenderar att följa flocken när det oftast blir bekvämare så. Flocken kan t ex bestå av anställda på ett företag, en hel företagssektor eller ett helt land. Skapar flocken då ett kortsiktigt tankesätt där långsiktiga problem ignoreras har vi början på ett stort problem.

    Den positiva sidan är dock viktigare och väger tyngre. Flockmentaliteten gör nämligen så att vi som människor kan samarbeta och sympatisera med varandra. Att vi kan utvecklas och tillsammans hjälpa varandra.

    Sett över flera århundraden har människan blivit bättre på att fatta långsiktiga beslut samt att hantera flockmentaliteten. Jag tror att den utvecklingen kommer fortsätta – till samhällets och börsens fördel ;)

Copyright Reuters

Åter till Grekland. I Grekland har det uppenbart kortsiktiga tankesättet och den starkt negativa flockmentaliteten hos grekerna under många år nu börjat straffa sig. Ungefär som för Sverige i början av 90-talet efter ungefär 20 år av främst politiska beslut som visade sig vara långsiktigt felaktiga.

    Greklands problem har sina ”rötter i 1980-talets uppbyggnad av en välfärdsstat på lånade pengar, liksom byråkratiskt krångel som öppnat för korruption, skattefusk och en stel arbetsmarknad”, enligt ekonomen Christopher Sardelis som tidigare varit bland annat grekisk riksgäldsschef (citat från DI: http://di.se/Default.aspx?pid=207839__ArticlePageProvider). Sardelis säger vidare att han 2005 varande för en pensions-, statsskulds- och kreditbomb och att han då blev utskälld för att skapa dålig stämning. Detta är ett bra exempel på när främst politiker och tjänstemän mer eller mindre blundar för ett stort problem. Problemet skjuts på framtiden antingen medvetet eller omedvetet, med hjälp av kortsiktiga beslut som resulterar i desto värre konsekvenserna på längre sikt.

    Eftersom det ofta är svår att förstå vad t ex byråkratiskt krångel och korruption innebär, så exemplifierar jag med ett klockrent exempel från Grekland:

Exemplet är från Rapport (SVT) för runt en månad sedan.

Det var en utredningsgrupp i Grekland som hade blivit tillsatt för att utreda hur man skulle kunna rädda en sjö som var på väg att torka ut! Utredningsgruppen lades dock till slut ner när det visade sig att sjön hade torkat ut redan på 1930-talet. Oj, oj, oj säger jag bara. Not good!

Vad bör då Grekland göra för att komma stärka ur den här krisen på bästa sätt?

•   Grekland måste grundligt fundera på vilka produkter och tjänster de är bäst på att tillverka relativt andra länder (komparativa fördelar) eller vad de framgent kan bli konkurrenskraftiga med. Idag är de viktigaste närningarna i Grekland turism och sjöfart som står för omkring 30 procent av BNP. Grekland har även en liten del stålindustri, ett antal varv samt livsmedels- och textilindustri, men annars saknar landet större industribranscher. Det är viktigt för Grekland att titta noggrant på denna punkt eftersom de liksom andra länder behöver en konkurrenskraftig exportsektor som kan betala för importen och därmed minska utlandsskulden. En konkurrenskraftig exportsektor bygger även en stark fundamental grogrund för långsiktig och hållbar tillväxt.

•   Grekland måste lägga i högsta växeln för att reformera stora delar av den statliga sektor och dess funktionssätt. Det här skall ske med högsta möjliga transparens och i samråd med de bästa experterna från bland annat IMF. Politikerna måste samtidigt kommunicera framsteg och motgångar med väljarna och investerare, för att sakta börja bygga upp det så viktiga förtroendekapitalet. Misstag kommer att begås, speciellt eftersom allting nu måste ske så snabbt, men det viktiga är att framtida misstag effektivt kan utvärderas och rättas till.

•   Den finanspolitiska saneringen eller budgetkonsolideringen måste tillåtas ta sin tid. Nuvarande och kommande politiker måste offra många kortsiktiga politiska poäng för att implementera de nödvändiga återgärderna. I Sverige ska vi vara glada över att Göran Persson var finansminister efter valet 1994. Han stod på sig trots mycket impopulära åtgärder. Det är främst Perssons och nuvarande toppduo Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs förtjänst att vi har bland de mest välsköta ekonomierna i Europa.

Oj, känns som jag bara har skrapat på ytan av inledningsfrågorna. Bloggen börjar dock bli väl lång och klockan är mycket. Jag får skriva ytterligare en blogg imorgon. Då ska jag koncentrera mig på om Grekland bör göra en default och lämna EMU, vad som troligtvis kommer att ske och om EMU är Europas framtid. Hann inte ens komma in på de frågorna…  

Hoppas i alla fall att bloggen har givit er någon ny insikt! Avslutar med ett känt citat från Göran Persson:

”Den som är satt i skuld är icke fri”

God natt,

Mikael

Bloggen publiceras även på Redeye.se (klicka här).