Hela världen genomlider nu den värsta krisen på många många år. En än större kris har drabbat EU- och EMU-projektet. Ekonomer brukar säga att kriser, recessioner och lågkonjunkturer rensar ut det dåliga och ger plats för det bättre. För det är faktiskt så att många kriser (relativt) effektivt har rensat bort obalanser och gett plats för nytänkande som långsiktigt stärkt mänskligheten.
 |
| webs.schule.at |
Frågan är då om EMU-projektet eller till och med hela EU är ett feltänk – en obalans – som nu är på väg att rensas bort för något bättre?
Jag kommer att fokusera på EMU och försöka lyfta fram så väl ekonomiska som politiska för- och nackdelar med en valutaunion. Jag har upplevt en avsaknad av de ekonomiska argumenten i den politiska debatten, speciellt här i Sverige och jag tror att många politiker helt enkelt inte har så bra koll.
När EMU bildades 1999 var de främsta argumenten politiska. Ett närmare samarbete mellan olika nationers ekonomier skapar ett tätare politiskt samarbete, som enligt mig var och fortfarande är det viktigaste argumentet från politikernas sida. Enligt mig bör politikerna fokusera på de ekonomiska för- och nackdelarna och hur de ska lösas med största effektivitet. Om fördelarna maximeras och nackdelarna minimeras bör den långsiktiga tillväxten och konkurrenskraften inom EMU öka och det närmare politiska samarbetet lösas automatiskt.
Vad är då de ekonomiska argumenten?
De viktigaste fördelarna är följande (ej internt rangordande):
• Valutan är gemensam. Priserna på varor och tjänster är desamma i samtliga länder, vilket ökar transparensen för konsumenter och företag. Detta skapar i praktiken ökad konkurrens när prisjämförelser blir lättare att urskilja. Tror man på en modern marknadsekonomi är ökad konkurrens aldrig fel för ett land eller i det här fallet en valutaunion som EMU.
• När företag och privatpersoner växlar valuta uppstår alltid någon kostnad. Dessa kostnader för valutaväxling försvinner och förenklar därmed för företag och privatpersoner – en effektivisering helt enkelt.
• Valutaunionen höjer också stabiliteten på valutamarknaden, vilket innebär att handeln ökar. Speciellt mellan företag eftersom de slipper försäkra sig mot kurssvängningar inom EMU. En förhöjd stabilitet på valutamarknaden bör också innebära att valutavolatiliteten minskar vilket ökar handeln ytterligare, samtidigt som valutaunionens marknader smälter samman. Desto mer marknaderna smälter samman, desto mer bör handeln öka vilket sammantaget bidrar till en ökad effektivitet och ett konkurrenskraftigare EMU.
Ovanstående punkter bidrar till en snabbare produktivitetstillväxt, som genererar högre BNP tillväxt och en längre prisnivå – levnadsstandaren inom EMU höjs (allt annat lika).
Låt mig nu gå över till de ekonomiska nackdelarna:
• Den första punkten är enligt mig den absolut viktigaste. Inom EMU bedrivs all penningpolitik av ECB. Det här innebär att enskilda länder inom EMU inte kan bedriva någon självständig penningpolitik. Således tappar de enskilda länderna inom EMU en kraftigfull mekanism för anpassning om ett lands inflation eller konjunkturläge avviker för mycket från EMU-genomsnittet. Om till exempel Grekland upplever en kraftig högkonjunktur med skenande inflation samtidigt som EMU-länderna i genomsnitt upplever en försiktig högkonjunktur kan inte Grekland höja någon styrränta för att bromsa högkonjunkturen. Dessutom fungerar inte den gemensamma valutan som en lika effektiv bromskloss eller stötdämpare för EMU-länderna. Grekland som i exemplet ovan upplever en kraftig högkonjunktur skulle behöva en relativt sett starkare valuta för att kyla av ekonomin.
När ovanstående mekanismer används gemensamt, så krävs det att de idag 16 EMU-ländernas andra ekonomiska mekanismer fungerar än bättre.
• Kraven på arbetsmarknaden ökar. Till exempel bör lönerna vara flexibla och arbetskraften rörlig. För att lyckas med detta måste gemensamma, effektiva och snabbrörliga institutioner och regelverk finnas på plats.
• Kraven på politiken ökar. Den måste finnas en grundläggande gemensam politik, där de viktigaste och mest betydelsefula besluten fattas gemensamt. Detta kan försvåra politiken och göra den ineffektiv och trögrörlig. Är det dessutom stora skillnader mellan ländernas ekonomier, kulturer, skattesystem eller liknande byggs lätt en än större ineffektivitet upp. För att överbrygga dessa svårigheter krävs det att valutaunionen verkligen agerar som en union, annars kan resultatet bli kraftigt försämrad konkurrenskraft.
Ett område som politikerna har kvar på nationell nivå är finanspolitiken. Finanspolitiken kan anpassas efter varje land specifika förutsättningar. Det finns dock en viktig och svårbedöm gräns. Valutaunionen måste skapa en mekanism som säkerhetsställer att ett enskilt medlemsland inte bygger upp ett för stora budgetunderskott. Inträffar det så riskerar valutaunionen att skapa stora obalanser mellan länderna, som gör att den gemensamma penningpolitiken och även den vanliga politiken blir ineffektivare. Detta resulterar givetvis i en mindre effektiv och konkurrenskraftig valutaunion.
De ekonomiska nackdelarna kan tillsammans resultera i stora obalanser, politisk ineffektivitet och att konjunktursvägningarna mellan enskilda medlemsländer blir större. I värsta fall befinner sig något land i recession medan andra länder har högkonjunktur.
Den stora frågan är att kvantifiera för- respektive nackdelarna samt att bedöma var EMU-projektet befinner sig idag och vad som bör göras för att uppnå bästa möjliga utveckling på långsikt. Jag återkommer till det i nästa blogg och hoppas till dess på lite åsikter i kommentarfältet nedan.
Hälsningar,
Mikael
Bloggen publiceras även på Redeye.se (klicka här).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar